Även om den nya Lutherska läran inte stod i centrum för Västerås riksdag 1527 så svävande hela frågan om gudstjänstliv och teologi över riksdagen. Den nya läran kom också att användas för att ifrågasätta kyrkans roll och kyrkans makt. Både innan och efter riksdagen rasade en tidvis mycket skarp konflikt om de nya Lutherska lärorna och hur man skulle förhålla sig till dem. I anslutning till riksdagen kom följande frågor att hamna i fokus.
Vem ska förfoga över kyrkans tillgångar?
Under medeltiden hade kyrkor och kloster samlat på sig stora rikedomar genom arv och donationer. Detta gällde så väl mark och skatteintäkter som silver- och guldklenoder. Vems var egentligen dessa egendomar? Var det enskilda biskopars och prästers? Eller var det församlingmedlemmarnas, indirekt folkets egendomar?
Det sistnämnada sättet att argumentera lyftes an reformatorer som Laurentius Andreae och Olaus Petri. Du kan läsa mer om det här.
Rätten att tillsätta biskopar
Av tradition hade biskopar utnämnts av påven. Ärkebiskopen hade behövt bege sig till Rom för att få sina insigner och sin utnämning bekräftad av påven. Det här vill Gustav Vasa bryta med. Han menar att får biskopar som har ”en annan herre över sig” än landets kung riskerar att bli illojala med landets bästa. Från och med Gustav Vasa kommer istället kungen att utnämna biskopar. Vid tiden för Västerås riksdag har Sverige en av kungen vald ärkebiskop, ”electus”, som dock ännu inte vigts till sitt ämbete.
Förhållandet till Martin Luther
Vid tiden för Västerås riksdag är reformatorn Martin Luther fortfarande högst kontroversiell. En kättare och upprorsmakare enligt personer som biskop Brask, som har förbjudit hans skrifter. Inte ens kungen våga stödja någor ”Lutheri” och har tagit tydligt avstånd från honom. Personer som stöder Martin Luthers syn på gudstjänsten som Olaus Petri och Laurentius Andrae får istället uttrycka sig försiktig i former av att man vill se en förkunnelse av ”den rena läran”.
Gudstjänstspråket
En tydlig tvistefråga är om gudstjänsten och mässan ska förättas på latin eller på svenska. Ska man hålla sig till det som varit kyrkans språk i århundraden – latin – eller ska man istället börja hålla mässan på svenska så att folket tydligt kan förstå och följa med? Det här blev en mycket het fråga. Bibeln börjar nu översättas till folkspråken i nordeuropa. Hur laddad frågan var förstår man exempelvis av det faktum att Willian Tyndale på grund av sin översättning av bibeln till engelska brändes på bål 1536. I Sverige har nya testamentet kommit i svensk översättning 1526 men betraktas i många läger med skepsis. Även ute bland vanligt folk finns ett slags djup misstro mot att riterna helt enkelt inte ”fungerar” om om böner och välsignelser läses på svenska. Martin Berntson skrivet träffande om detta i sin bok Kättarland.
Historikerna brukar framhålla att predikan och utläggningar naturligtvis har hållits på svenska även under medeltiden, annars vore ju alltsammans helt obegripligt för vanligt folk, men här handlar det om de rituella delarna av gudstjänsten som nattvarden, bönerna, kyriet och välsignelser.
Brott mot fasteregler
Den nya Lutherska läran hade kritiserat flera av de katolska sedvänjorna för att de helt enkelt saknade stöd i bibeln. En sådan medeltida praktik vara ett förbud att äta kött på fredagar, kristi dödsdag. Detta var inte bara ett påbud utan ett absolut krav. Dalkarlarna som revolterade under våren 1527 i det vi kallar Daljunkerns uppror hade som krav att alla i riket som åt kött på fredagar eller lördagar skulle straffas med antingen genom att brännas på bål eller avrättas på annat sätt!
Kritik mot klostren
Olaus Petri kritiserade hela klosterväsendet under 1520-talet. För det första ansåg han att klosterlöftena inte vara förankrade i Bibeln utan en mänsklig ordning som tillkommit i fornkyrkan. Det andra handlade om kritik mot celibatet som Petri ansåg komplicerade den skapelsegivna åtrån som varje människa hade och som drev henne till äktenskap. Dessutom är Petri starkt kritisk till tiggarordnarnas sätt att försörja sig genom tiggeri, vilket också saknade stöd i bibeln
Riksdagen i Västerås besutar att tiggarbröderna under högst 10 veckor får vara ute på sina tiggarresor, vilket blir ett hårt slag för munkarnas försörjning. Tiggarordnarna Dominikaner och Fransiskaner var starkt beroende av sina resor där de kunde resa runt och predika och bedriva själavård och samtidigt motta medel.