Besluten som fattades vid Västerås riksdag finns i två samtida handlingar kallade Västerås recess respektive Västerås ordinantia. Utgångspunkten för dessa var de förslag – framsättningar – som kungen lagt fram inför riksdagen. Tre av stånden; adeln, borgarna och bönderna, ger under riksdagen sitt medgivande till kungens förslag. Prästeståndet avger inget svar. Istället undertecknas Västerås recess av ”Sveriges rikes råd, frälsemän, köpstadsmän, bergsmän och den menige man.” Den innehöll följande fyra punkter:
- Ständerna lovade att var och en på sitt håll hjälpa till att straffa dem som åstadkom oro i riket.
- Bristen i kronans inkomster skulle avhjälpas med kyrkans inkomster. Biskoparna skulle överlämna sina slott till kungen och de skulle inte få rida med större följen än kungen bestämde. Av kyrkans ”överflödiga inkomster” skulle man avstå en del till kungen. Klostren skulle styras av en adelsman.
- Adeln skulle återfå allt gods som de eller deras förfäder hade donerat eller sålt till kyrkan sedan 1454.
- Guds ord skulle ”renliga” predikas i riket. En omskrivning för en förkunnelse som baserades på det som Martin Luther hade förespråkat.
För att konkretisera hur besluten i recessen skulle genomföras utfärdas i anslutning till riksdagen också Västerås ordinantia. Här inskärpte kungen kraven på kyrkan. Biskoparna, heter det i ordinantian, skulle överlämna en förteckning på alla sina inkomster och sedan skall kungen meddela vilka av dessa som biskoparna måste avstå till kronan.
Förändringen innebar i praktiken att kronan övertog förvaltningen av kyrkans och klostrens egendomar. Till en början fick de står kvar som egna förvaltningsenheter men efter hand slogs de samman med kronans övriga egendomar. Kronans tionden blir en ny fast statlig inkomst, kronotionden.
Riksdagens vinnare är utan tvivel kung Gustav Vasa och kronan. Förlorare är kyrkan som förlorar både makt, tillgångar och inkomster. Hur kommer det sig att Gustav Vasa går fram så hårt mot kyrkan?
Det återkommande argumentet är den stora skulden till hansestaden Lübeck som lånat stora summor till Sverige under Gustav Vasas befrielsekrig. Ett ombud från Lübeck var också närvarande vid riksdagen i Västerås. Alternativet att ställa in betalningarna till Lübeck skulle riskera Sveriges hela nyvunna frihet om Lübeck exempelvis skulle vända sig till Danmark för att ingripa militärt mot Sverige.
Noterbart är att riksdagen inte nämner nånting om att lutherdom ska införas eller kloster stängas. Adeln och bönderna hade begärt att formuleringen att ”goda gamla kristliga sedvänjor” skulle behållas. Denna formulering avvisas dock trots rådets motstånd. Istället valdes formuleringen att Guds ord ska ”renliga” predikas. Detta kommer med tiden att innebära stora förändringar av de religiösa ceremonierna.